Upptäcksfärd

I lördags hade vi jättefint väder och mina ben skrek efter en riktigt lång och lugn njutarjoggingrunda. Eftersom benhinnorna sätter stopp för alla aktiviteter som börjar på "jogga" eller till och med "promenera" var det bara att sätta sig på cykeln. Vad passar bättre än en utforskningsrunda runt sjön?

Och ni kan aldrig gissa hur mycket roliga saker jag hittade!

Höll på att svimma av när denna syn mötte mig:

En enormt stor, proffsig och flashig fälttävlansbana!! Give me! Måste ta reda på mer om detta. Fälttävlansbana betyder stall betyder hästar. (Synd att jag inte riktigt vet vart jag var när denna skönhetsbild skapades framför mina ögon, men ska försöka göra lite research ändå).

Fortsatte på min färd och mötte... 

Ett utegym! Eller snarare olika stationer, med små söta skyltar med instruktioner till övningar. Jag kunde inte låta bli att skratta högt åt skylten som stod ensam, utan några redskap, med orden: "Jump". Haha.

Så här glad blev jag över mina fina upptäckter!

Häng med till gymmet!

Gå ut genom dörren

 Fortsätt ut från garageuppfarten

Fortsätt ut mot gångvägen

Kryssa dig igenom diverse vägarbeten

Korsa bilvägen (hoppas att trafiklysena är på din sida) 

Fortsätt rakt fram

Sväng av svagt till vänster

Fortsätt rakt fram

Det är nära nu!

And here it is!

HUR bra? 

Det är dags att rädda världen

En gnagande känsla har då och då försiktigt krafsat inom mig den senaste veckan. Jag har försökt komma på dess ursprung och idag slog det mig, sittandes på ett EU-möte med alla länders ambassadörer samlade kring ett bord.

Jag satt längs med ena kanten, frenetiskt skrivandes i mitt block, allt för att tvinga mig själv att hålla fokus och att försöka hänga med i diskussionerna. Jag insåg plötsligt att den gnagande känslan går att skylla på norden, Sverige och allt vad jantelag heter.

Sedan jag kom hit har frågor som betydelsen av Kinas frammarsch, hur handelssystem för utsläppsrätter bäst organiseras och hur vi ska kunna stoppa kriget i Afghanistan blivit verkliga. En helt ny värld har öppnats framför mina fötter och jag har tagit några försiktiga, trevande steg in i den. Sverige och jantelagen gör dessa steg ännu mer trevande.

Jag förstår inte hur jag ska kunna rädda världen. 

Jag kan bli alldeles matt av alla dessa problem som får min verklighets bekymmer att se ut som små fluglortar. När jag sitter och mår dåligt över att jag inte kan bestämma mig för om jag ska åka till norra eller södra Nya Zeeland på semester vill jag bara ge mig själv en smäll på käften.

I samma stund som jag fylls av allt mörkt i världen dras mitt inre från hoppfullhet till hopplöshet och tillbaka igen. Jag kan uppleva det overkligt att prata om den här typen av frågor på ett seriöst sätt, för vad ska jag någonsin kunna bidra med?

När denna tanken dyker upp i mitt huvudet vill jag slå mig själv på käften igen. Tänk om alla skulle tänka så? Vad skulle bli gjort i världen då?

Nej. Jag tror att det är dags att slänga jantelagen i soptunnan och att börja kavla upp armarna.

Det är klart att du och jag kan rädda världen!

Är du med?

Long time no see...

Long time no see!

Helgen var mycket trevlig. Vi var 12 stycken praktikanter från olika ambassader som på lördagen tog en tur till Kangaroo Valley för kajakpaddling. Efter en timmes paddling genom knixiga passager (där mer än en person plumsade i ), samt en timme i öppet vatten med en motvind jag aldrig har upplevt förut, var vi både nöjda och möra. Jag som envisades med att ha med min kamera ägnade stor del av tiden åt att fundera på hur jag skulle berätta för pappa att den där julklappen som jag fick några månader för tidigt inte längre fanns. I sådana fall hade jag ju varit tvungen att få en ny julklapp, eller hur? När julafton inte ens har varit?

Men. Jag klarade mig! Och min kamera klarade sig! (Ni ska få se vad den lyckades åstadkomma så fort jag har hunnit ladda upp bilderna).

Hursomhelst. Efter paddlingen körde vi ner mot kusten och Batemans Bay. Och jag körde för första gången i mitt liv en bil i vänstertrafik! Det gick bra, men jag var ganska nervös. Var helt slut efter en halvtimme, har aldrig ansträngt hjärnan så mycket i hela mitt liv...

Vi spenderade natten i ett hus som Julie så fint hade ordnat till oss, det var helt enormt stort. På söndagen var vi på stranden samt kelade med kängerus. 


Idag har jag ätit lunch med skatteutskottet från Sverige som är här på besök. Där var även en australisk journalist som berättade översiktligt om det polistiska läget i landet. Mycket intressant! Jag blir definitivt bortskämd med utsökta måltider här, lammet idag var helt fantastiskt! Vem ska laga sådant där till mig när jag kommer hem??

Tills jag har löst mina datorproblem får ni hålla tillgodo med en dagens bild från kontoret, uppdaterar mig lite genom att lyssna på DNC- tal...

Hejdå för nu!

Trångt om utrymme

Jag tänkte ha skrivit värsta inlägget och laddat upp värsta många bilder ikväll. Nu har det dock visat sig att hårddisken på min dator är full! Så kan inte ladda upp bilderna från kameran. Och har inte riktigt ork att sätta mig och börja rensa... Nästa helg får jag gå på jakt efter en extern hårddisk!

Så länge får ni hålla till godo med en bild på "mitt" hus. Visst är det fint?

Laddar upp inför helgen med en lugn fredagskväll. I morgon bitti bär det nämligen av mot Kangeroo Valley och kusten! Hörs på söndag, ha en toppenhelg!

Dagens fakta

Visste ni att hälften av alla människor som någonsin har blivit äldre än 65 år, lever just nu?

Eller att Japan har högst förväntad livslängd i världen?

Det är mer intressant än vad man kan tro att skriva rapport om Australiens pensionssystem!



Skulle mest säga att jag lever, skriver mer ikväll.

Påflugen av en påflugen skata

Jag ska erkänna att jag tyckte att det kändes konstigt att se alla människor, gamla som unga cykla runt med hjälm på sig när jag kom hit till Australien. Det är nämligen lag på att bära cykelhjälm här! Ett fantastiskt bevis på att ingen tycker att det är konstigt när alla gör det. Det är här lika självklart som att ha bilbälte när man åker bil.
Hur som helst gick det fort att vänja sig, och nu känns hjälmen lika naturlig som cykeln.
Men.
Det stannar inte här.
För någon vecka sen började jag se människor cykla runt med vad som mest såg ut som hemmagjorda rymdhjälmar, alternativt insektimitationer.

Jag behövde inte oroa mig särskilt länge för att Canberraborna höll på att spåra ur totalt, jag fick snabbt reda på anledningen till denna utstyrsel.

the magpies.

"Magpies attack during spring, usually in spring time (Aug-Nov) during their breading time. Most of the attacks are against actual predators like cats and large birds but they will also defend their terrority against cyclists too."







JO TACK. Jag märkte det.


På väg hem från jobbet igår skulle jag ha haft sugrör i hjälmen! Trampade nerför en backe och kände plötsligt en duns i bakhuvudet, som fick hela mig att vingla till. Styrde förvirrat upp cykeln och vände mig om. Mitt på gatan låg en svart, elak skata som fick mig att tänka på filmen "Fåglarna". Han verkade vara betydligt mer förvirrad än jag. Stackarn fick nog hjärnskakning. Hoppas han fick riktigt ont. Riktigt länge.

Så har jag upplevt en magpie-attack också! Mycket ska man vara med om.