Tacksam och stolt

10 december. Jag vet att det är tjatigt men hjälp vad tiden har gått fort. Min tid här i Australien är snart över. Två arbetsveckor kvar, sedan är det jul och allt vad det innebär, innan Edvin kommer hit och vi kan avsluta på topp med fyra veckors semester.

Åh vad bra jag har haft det. Och åh vad härligt det blir att komma hem. Det är så mycket dubbla känslor, men något som är säkert är att jag kommer att minnas det här halvåret som något helt fantastiskt och att jag inte för en sekund kommer att ångra att jag åkte hit.

Även om jag har fått uppleva mycket spännande och intressant genom mitt internship på ambassaden har den största lärdomen antagligen varit att åka till andra sidan jordklotet helt själv, utan att känna någon. Hur jobbigt det än har känts stundtals, när saknaden efter nära och kära har varit stor, hade jag inte velat göra det på något annat sätt. Jag hade aldrig träffat så här många härliga människor, eller utmanat mig själv på samma sätt, om jag inte hade gjort det just helt själv.

Så, vilka insikter tar jag egentligen med mig hem?

-          Alla frågor kan besvaras med ”don´t worry”

-          Jag gillar tydligen att bära kjol!

-          ”How are you” är inte en fråga som förväntas få något svar

-          Blodpudding och kvarg är tufft att vara utan…

-          Fallskärmshoppning är precis så underbart som jag kom ihåg det!

-          Jag klarar mig nog faktiskt inte alltid bäst själv…(hörde du mamma, jag erkände!)

-          När man berättar för en australiensare att man bor i Canberra blir svaret ”Im sorry.”

-          Det är fantastiskt kul att umgås med folk från olika länder och kulturer!

Och mycket, mycket mer såklart.

Jag är så väldigt glad över att jag fick den här möjligheten, och otroligt tacksam till alla underbara människor som har gjort min tid här så härlig.

Jag tänker inte heller förneka att jag är lite stolt. Stolt över att jag faktiskt tog det där extra steget ut och hoppade in det okända. Guld värt.