Nya Zeeland del 2

Så. Efter besöket i Abel Tasman tog vi oss ner längs västkusten, för att stanna över natten i Westport. Morgonen efter fortsatte vi söderut och gjorde ett stopp för att kolla på Pancake Rocks som ligger vid Punakaiki. 
På kvällskvisten på tisdagen anlände vi till Franz Josef där vi mötte upp Lisa och Susanne som anslöt till vår svensk-tyska tjejgrupp! Morgonen efter var det dags för tur på Fox Glacier!

Efter detta äventyr satte vi oss ner på ett café och drack kaffe. Under turen hade en tanke börjat gro i mitt huvud, vilket gjorde att jag inte riktigt kunde slappna av. Jag hade innan min resa bestämt att jag inte skulle hoppa fallskärm över Fox Glacier, som jag först hade tänkt, eftersom jag inte ansåg mig ha tid eller pengar till det. Nu satt jag där och tittade upp mot bergen, klockan var två på eftermiddagen och solen lyste från en klarblå himmel. Jag argumenterade lite med mig själv och kom tillslut fram till en plan. Jag skulle ringa till de som organiserade fallskärmshoppning över glaciären. Om det fanns möjlighet att hoppa under eftermiddagen och det inte skulle kosta mer än 300 NZD skulle jag göra det.

Ett samtal senare gick jag tillbaka till hela gänget som satt kvar på cafét, med min kaffe i handen, som jag knappt hade hunnit smaka på. "Det skulle kosta 299 dollar och de hämtar mig om 3 min". OMG!

Satan i GATAN vad jag är glad att jag gjorde det! Det är omöjligt att beskriva känslan med ord, men lyckligare tjej får man ju leta efter. 

Efter en omtumlande dag blev det en tidig kväll, för att morgonen efter stiga upp i ottan för att hinna till Queenstown i tid för River Rafting!
Vägen dit var inte nådigt vacker.

Tyvärr njöt vi lite väl mycket av utsikten, och fick tillslut..hrm..väldigt bråttom. Jag tror att jag var den första som insåg att de här skulle bli tajt. Lisa körde så fort hon vågade på de snirkliga vägarna och jag tittade spänt på klockan. Vi var tvungna att vara på River Raftingen 1.15, och min telefon (den enda med NZ kontantkort) fungerade inte, så vi kunde inte ringa och säga att vi skulle bli sena. Tillslut kom vi in i centrum av Queenstown klockan 1.05. Då återstod bara ett problem. Parkering.

Vi hittade stället, puttade ut Annika ur bilen med orden "Säg att vi kommer!" och hetskörde runt för att hitta parkering. Tillslut kom vi till ett parkeringshus ett par kvarter bort. Jag insåg att Annika inte hade tagit med sig sina saker, så jag snodde ihop lite väskor som jag trodde var hennes, och vi småjoggade mot kontoret. Vi kom dit 1.13. Då frågade jag Lisa vart hon lade bilnyckeln. Mest för att jag ville veta att vi visste vart vi hade den till senare. Hon började rota i sin väska. "Fan, jag tror jag glömde den i bildörren". Jag frågade tjejen i receptionen om vi hade fem minuter, så att vi kunde springa tillbaka. "Tre", svarade hon. Annika och Lisa rusade iväg medan jag passade grejorna. Tre minuter senare såg jag dem runda hörnet och jogga mot mig, vid det här laget genomsvettiga. "Vi hittade den inte". 

Kaos kaos kaos.

Vi bestämde oss snabbt för att skita i allt just nu och åka iväg och genomföra vår River Rafting, utan att oroa oss över några bilnycklar. Vi fick ta tag i det där sen. 

Och vi hade kul!! Om jag hade fått önska hade jag velat ha lite mer action, men det var härlig miljö och hela upplevelsen var rolig.

När vi kom tillbaka till omklädningsrummet gick Lisa iväg till en tom golvyta och tömde ut hela sin väskas innehåll på golvet. Hon kom tillbaka med ett stort flin och en bilnyckel i handen."Den låg i min äppelpåse!". Jag skrek högt och tanterna i underkläder sneglade konstigt på mig. Skööööönt!

Dagen efter var min sista dag i NZ. Jag och Lisa hade en lugn och skön dag i Queenstown.

Tusen tack för en resa jag aldrig kommer att glömma!!

Nya Zeeland del 1

Jag satt här i hettan (varmt inne, varmt ute...) och tänkte att jag borde passa på att sätta mig och skriva ner alla fina minnen från min resa till Nya Zeeland som jag kom tillbaka från igår. Det är trots allt söndag, en typisk dag för sådana aktiviteter. Och då tänkte jag att jag ju lika gärna kan göra det här på bloggen, så att ni också kan läsa! Bra va?

Varning för långt inlägg dock. Men jag tänker att kanske mamma orkar ta sig igenom allt i alla fall? Till er andra kan jag göra en kort sammanfattning, så att ni kan få en liten känsla för vad jag upplevt.

• 10 dagars roadtrip med ett gäng härliga tjejer 
• FANTASTISK natur och utsikt som inte går att beskriva med ord
• Hike i underbar miljö
• Tur på glaciär
• SKYDIVE!!
• River rafting

Nej, det behövs helt klart fler ord och inte minst bilder för att kunna förmedla min känsla någotsånär. Here it comes.

För att ni ska ha lättare att hänga med på vart vi egentligen höll hus kommer här en karta på den södra ön av Nya Zeeland, som vi alltså roadtripade runt.

Jag landar i Christchurch på torsdagseftermiddagen. På flygplatsen väntar en trött Annika som hade flugit lite längre än mig (från Sverige). Vi tar en buss in till staden och checkar in på hostelet. Medan Annika vilar upp sig lite tar jag en promenad i staden som jag måste säga har en stor sorgsenhet över sig efter jordbävningen förra året, som förstörde stora delar av staden. Hela centrumet är i princip helt avspärrat och en enda stor byggarbetsplats. 

Efter en god natts sömn och resans godaste frukost (nybakt bröd som hostelet bjöd på!) börjar vi vår resa norrut. Klara, Ksenia och Louisa anlände under natten och tillslut är vi fem tjejer inklämda i en gammal hyrbil som kör ut från staden. Det tar dock inte lång tid innan spänning i vardagen blir till verklighet. Jag sitter vid ratten, har precis svängt till höger i en korsning när jag hör upphetsade röster från baksätet.

"The police is behind us!!" 

En blick i backspegeln och jag ser en polisbil med blinkande sirener markera att jag ska stanna, på ett sätt som tyvärr inte går att misstolka.

Fuck. Fuck. Fuck. Mina tankar snurrar snabbt i huvudet. Hur fort körde jag? Vad är hastighetsbegränsningen? 

Jag ser framför mig hur hela min reskassa försvinner ut i luften på ett kick. 

Jag kör försiktigt in till kanten och vevar ner rutan. Mannen i uniform närmar sig och mitt hjärta dunkar.  

Några minuter senare kör vi vidare, lättade och glada! Det visade sig att den snälla polisen hade sett att jag i korsningen inte hade kört över de streckade linjerna som jag trodde  att man inte skulle korsa, men som i NZ tydligen är som en extra fil där man kan köra inför en sväng... Han ville helt enkelt bara hjälpa till, jag hade inte gjort något olagligt eller så, utan bara tagit ut svängen onödigt mycket. PHU. Snäll polis!

Vi körde vidare norrut för att efter några timmar slå oss till ro i den vackra lilla staden Kaikoura (det är nu ni ska scrolla upp och kolla på kartan!). Efter en välbehövd lunch gick vi ut på en liten vandring längs kusten. Efter en stund insåg vi att molnen som när vi kom täckte himlen dolde en fantastisk utsikt som visade sig mer och mer allteftersom tiden gick. När vi vaknade på morgonen efter var det helt klar utsikt och bergen glänste stolt i horisonten.

Dagen efter körde vi upp till Picton. Jag, Ksenia och Annika fortsatte en bit längs en liten väg för en eftermiddagsvandring längs en slinga vi hade hört talas om. Det var väldigt fint och annorlunda natur, stundtals nästan som regnskog, även om det var regn i luften och väldigt disigt.

Väl tillbaka på hostelet satt det perfekt med ett glas vin i badtunnan!

Morgonen efter har det redan blivit söndag och vi kör till Nelson tidigt för att hinna till en marknad som visade bestå av något som liknade en garageloppis med trasiga böcker och fula kläder.. Vi ägnade istället ett par timmar åt att strosa runt i staden (och bland annat leta rätt på ett svensk café - som var stängt...) innan vi fortsätta västerut till Motueka. Där tillbringade vi natten för att dagen efter åka till nationalparken Abel Tasman där vi tog en vattentaxi upp längs kusten. Vi blev avsläppta ungefär fyra timmars promenad från bilen, vilket blev en härlig hike med fantastisk utsikt.

Nej, nu måste jag packa lite, rapporten om resten av resan kommer senare!

Hejdå!

Efter sisådär 1,7 timmars sömn ska jag nu pallra mig iväg till bussen som ska ta mig till Sydney flygplats. Nya Zeeland, here I come!

Så länge kan ni snegla på Canberras härliga utsikt över sjön under gårdagens kvällpromenad. Fiiint.



Ta hand om er!

Funderingar

Nu var det allt länge sedan hörni.

Jag har varit inne i en så konstig period på sistone. Samtidigt som att jag har känt hur kreativiteten har pulserat genom mina ådror och sprutat ut genom mina öron, har jag inte kunnat ta mig för att ens skriva här på bloggen. Jag vill skriva texter, starta projekt, diskutera livsfrågor och på samma gång ligga i en soffa och kolla på hjärndöda serier. 

Slutsats: Hjärndödheten har i många stunder vunnit och bloggen har förblivit tyst. 

MEN

Mitt liv här i Canberra har fortsatt på ett fint och lyckligt sätt, men mycket roliga saker på gång. Mitt kreativa respektive icke-kreativa känslotillstånd kanske i själva verket handlar om att livet här faktiskt börjar bli vardag på riktigt, och att det tar lite tid att vänja sig vid det. 

Jag har sedan sist varit på weekend i Sydney (helt underbar stad - ville inte lämna den!), umgåtts med härliga människor, jobbat och planerat resor. På torsdag åker jag till Nya Zeeland! Det blir en 10 dagars lång tur runt den södra ön, sju tjejer inpackade i två bilar. Det kan inte bli annat än bra.

När jag kommer tillbaka från NZ är det bara två ynka dagar tills jag åker till Perth, för att hjälpa till att anordna ett mining event där. 

Slutsats: Är tillbaka i Canberra på riktigt den 1 december --> Skulle kunna tänkas bli lite tyst i bloggen även framöver. Men oj så många inlägg jag ska skriva i december, så mycket som jag kommer att ha att berätta då!  

Bjuder på en liten bild från fredagens fest med massa härliga interns.



Hoppas ni har det bra!
Puss