När du vill fyllas av värme

Du vaknar av en solstråle som mjukt smeker din kind. Du drar täcket upp mot hakan och kurar ihop dig till en liten boll. Långsamt öppnar du ögonen och slås av ljuset. Det där skimrande, kontrastrika ljuset som endast återfinns en tidig sommarmorgon, innan den verkliga världen har vaknat. Du känner dig oförskämt pigg, sneglar på kärleken bredvid. En sovande och fridfull lycka som gör själen varm och lätt. 

Du smyger försiktigt ut ur rummet och stänger varsamt igen dörren. Favorittightsen ligger hopvikta på en stol i hallen och kallar på dig. Du glider snabbt i dem och drar en t-shirt över huvudet. Du stänger ytterdörren lika varsamt och tar ett djupt, djupt andetag. 

Luften fyller dina lungor, ditt hjärta, ditt liv. När du börjar jogga känns kroppen lätt och energifylld. Några minuter senare är du framme vid skogskanten och du vänder blicken mot den undanskymda halvt igenvuxna stigen som slingrar sig upp mot bergstoppen. 

Dina andetag ekar i öronen och du känner hur du för varje steg skjuter bort alla bekymmer som någonsin funnits. Du fylls av positiva, strålande känslor och trycker ifrån ännu mer. Svetten börjar krypa fram i pannan och tröjan sluter sig ännu tätare kring kroppen. 

Ju högre upp du kommer, ju mer energi får du och ju fortare går det. De sista hundra meterna dunkar pulsen genom hela kroppen och du springer så fort du bara kan. 

Benen sprängs och andningen kämpar. Du når toppen och faller ihop raklång på den släta berghällen. Bröstkorgen skjuts upp och ner fort, fort.  Fötterna faller ut mot sidorna, ansiktet vänds mot solen och fingrarna pillar på den gröna mossan som starkt växer upp ur stenens sprickor. Dina ögon är slutna, ansiktet spricker upp i ett stort leende. En djup, tacksam suck innan du långsamt reser dig upp för att hinna hem i tid till frukosten.  

Halloween och ljuslycka

Hej på er mina kära! Hur mår ni? Jag hoppas att ni inte fördunklas av höstmörkret utan tvärtom tänder massa ljus, dricker mycket te och tar många uppfriskande promenader i skogen (Jaa, Lina, Rydsskogen är bättre än ingenting...).

Jag tror att min kropp och själ liksom är inställd på att det ska bli höst här också nu. Jag kommer på mig själv att längta efter sockar (inte bara längta förresten. Jag tog på mig ett par när jag kom hem efter jobbet, men fick ta av dem efter fem minuter när jag började svettas...)och jag dricker mer te än någonsin.
Jag gjorde världens upptäckt igår! Det grenliknande konstverket i hörnet bredvid min säng, som jag hela tiden har trott bara var - just ett konstverk, visade sig har oändliga positiva egenskaper. Mysighetsfaktorn har plötsigt ungefär trehundradubblats! Se själva.



Ljus kära ljus! Då jag inte har någon sänglampa har jag tidigare fått välja mellan steril taklampa och totalmörker, nu slipper jag välja mellan pest och kolera. Kan dock inte låta bli att bli lite bitter över att det tog mig två månader att upptäcka lysknappen...


Och just det. Det har ju varit Halloween också!

Puss!

Äkta kärlek

Den här bilden gör mig lite extra lycklig. Att sitta bredvid sin älskade på en parkbänk och blicka ut mot den klarblå vattenytan som slukas av horisonten - det måste vara nära fullständig lycka.

Jag längtar tills du kommer hit.

Hotellförvirring

Måndag igen! Förra veckan var intensiv och fullspäckad, varför en lugn helg i Canberra med massa påfyllnad av energi passade helt perfekt.

På tisdagseftermiddagen satt jag på jobbet och arbetade med en rapport när Ellen, ambassadörens PA kom in och frågade om jag kunde tänka mig att åka till ett hotell i närheten där Exportrådet från Sydney befann sig och förberedde för onsdagens event som vi tillsammans med dem skulle anordna. Eftersom jag skulle hjälpa till dagen efter ville de gå igenom lite saker med mig, om vad som skulle hända och vilka mina uppgifter skulle vara.

 Jag fick sätta mig i den stora fina bilen med Sverigeflaggan viftande i vinden och bli skjutsad till hotellet. Väl där hade jag fått information om att hela gänget skulle sitta i någon typ av lounge rakt fram efter receptionen. Jag gick in på hotellet, traskade runt bland tomma fåtöljer. Gick in i matsalen, sneglade på alla gäster. Ingen som såg bekant ut. Jag gick ett varv till. Och ett till. Otroligt lägligt hade jag glömt min mobiltelefon hemma, så jag bad att få låna telefonen i receptionen och ringa till Ellen. "They should be there! Jonas is probably joking with you, have you really checked everywhere?" Nej, det har jag väl inte då, tänkte jag och lade på luren. Och gick ett varv till.

Nej, antingen håller jag på att bli både blind och dum i huvudet, eller så är det något jättekonstigt som händer här, tänkte jag efter ytterligare två varv och ett antal möten med människor som undrade om jag behövde hjälp. "Yes, I do, but I don´t really know what you can do..."

Gick tillbaka till receptionen, bad att få låna telefonen igen. Ringer denna gång Jonas, vars nummer jag fick av Ellen "om jag mot förmodan inte hittar dem".

"Vi sitter ett helt gäng här i matsalen, du kommer se oss! Vi vinkar till dig när vi ser dig."

Jaha, tänkte jag. Jag är väl dum i huvudet då. En kille i receptionen undrade om han kunde göra något för mig. Jag förklarade läget och han frågade om jag hade kollat i båda matsalarna. Han visade mig vänligt runt ett varv till, men utan att hitta en endaste svensk.

När jag för tredje gången lånar telefonen och ringer Jonas igen skrattar han när han svarar. "Signe, du är på fel hotell. Chauffören släppte av dig på fel hotell, Ellen är på väg att hämta dig nu."


Tack gode gud att jag varken var blind eller dum i huvuvet!

Mer om det mycket lyckade och trevliga eventet senare!

Prison

Göran Lindell, you maybe have to send me some money to get me out from Melbourne prison...

Skoja bara! :D De släppte ut mig!