Hotellförvirring

Måndag igen! Förra veckan var intensiv och fullspäckad, varför en lugn helg i Canberra med massa påfyllnad av energi passade helt perfekt.

På tisdagseftermiddagen satt jag på jobbet och arbetade med en rapport när Ellen, ambassadörens PA kom in och frågade om jag kunde tänka mig att åka till ett hotell i närheten där Exportrådet från Sydney befann sig och förberedde för onsdagens event som vi tillsammans med dem skulle anordna. Eftersom jag skulle hjälpa till dagen efter ville de gå igenom lite saker med mig, om vad som skulle hända och vilka mina uppgifter skulle vara.

 Jag fick sätta mig i den stora fina bilen med Sverigeflaggan viftande i vinden och bli skjutsad till hotellet. Väl där hade jag fått information om att hela gänget skulle sitta i någon typ av lounge rakt fram efter receptionen. Jag gick in på hotellet, traskade runt bland tomma fåtöljer. Gick in i matsalen, sneglade på alla gäster. Ingen som såg bekant ut. Jag gick ett varv till. Och ett till. Otroligt lägligt hade jag glömt min mobiltelefon hemma, så jag bad att få låna telefonen i receptionen och ringa till Ellen. "They should be there! Jonas is probably joking with you, have you really checked everywhere?" Nej, det har jag väl inte då, tänkte jag och lade på luren. Och gick ett varv till.

Nej, antingen håller jag på att bli både blind och dum i huvudet, eller så är det något jättekonstigt som händer här, tänkte jag efter ytterligare två varv och ett antal möten med människor som undrade om jag behövde hjälp. "Yes, I do, but I don´t really know what you can do..."

Gick tillbaka till receptionen, bad att få låna telefonen igen. Ringer denna gång Jonas, vars nummer jag fick av Ellen "om jag mot förmodan inte hittar dem".

"Vi sitter ett helt gäng här i matsalen, du kommer se oss! Vi vinkar till dig när vi ser dig."

Jaha, tänkte jag. Jag är väl dum i huvudet då. En kille i receptionen undrade om han kunde göra något för mig. Jag förklarade läget och han frågade om jag hade kollat i båda matsalarna. Han visade mig vänligt runt ett varv till, men utan att hitta en endaste svensk.

När jag för tredje gången lånar telefonen och ringer Jonas igen skrattar han när han svarar. "Signe, du är på fel hotell. Chauffören släppte av dig på fel hotell, Ellen är på väg att hämta dig nu."


Tack gode gud att jag varken var blind eller dum i huvuvet!

Mer om det mycket lyckade och trevliga eventet senare!