Du vaknar av en solstråle som mjukt smeker din kind. Du drar
täcket upp mot hakan och kurar ihop dig till en liten boll. Långsamt öppnar du
ögonen och slås av ljuset. Det där skimrande, kontrastrika ljuset som endast
återfinns en tidig sommarmorgon, innan den verkliga världen har vaknat. Du
känner dig oförskämt pigg, sneglar på kärleken bredvid. En sovande och fridfull
lycka som gör själen varm och lätt.
Du smyger försiktigt ut ur rummet och stänger
varsamt igen dörren. Favorittightsen ligger hopvikta på en stol i hallen och
kallar på dig. Du glider snabbt i dem och drar en t-shirt över huvudet. Du
stänger ytterdörren lika varsamt och tar ett djupt, djupt andetag.
Luften
fyller dina lungor, ditt hjärta, ditt liv. När du börjar jogga känns kroppen
lätt och energifylld. Några minuter senare är du framme vid skogskanten och du
vänder blicken mot den undanskymda halvt igenvuxna stigen som slingrar sig upp
mot bergstoppen.
Dina andetag ekar i öronen och du känner hur du för varje steg
skjuter bort alla bekymmer som någonsin funnits. Du fylls av positiva,
strålande känslor och trycker ifrån ännu mer. Svetten börjar krypa fram i
pannan och tröjan sluter sig ännu tätare kring kroppen.
Ju högre upp du kommer,
ju mer energi får du och ju fortare går det. De sista hundra meterna dunkar
pulsen genom hela kroppen och du springer så fort du bara kan.
Benen sprängs
och andningen kämpar. Du når toppen och faller ihop raklång på den släta
berghällen. Bröstkorgen skjuts upp och ner fort, fort. Fötterna faller ut mot sidorna, ansiktet vänds
mot solen och fingrarna pillar på den gröna mossan som starkt växer upp ur
stenens sprickor. Dina ögon är slutna, ansiktet spricker upp i ett stort
leende. En djup, tacksam suck innan du långsamt reser dig upp för att hinna hem
i tid till frukosten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar