Påflugen av en påflugen skata

Jag ska erkänna att jag tyckte att det kändes konstigt att se alla människor, gamla som unga cykla runt med hjälm på sig när jag kom hit till Australien. Det är nämligen lag på att bära cykelhjälm här! Ett fantastiskt bevis på att ingen tycker att det är konstigt när alla gör det. Det är här lika självklart som att ha bilbälte när man åker bil.
Hur som helst gick det fort att vänja sig, och nu känns hjälmen lika naturlig som cykeln.
Men.
Det stannar inte här.
För någon vecka sen började jag se människor cykla runt med vad som mest såg ut som hemmagjorda rymdhjälmar, alternativt insektimitationer.

Jag behövde inte oroa mig särskilt länge för att Canberraborna höll på att spåra ur totalt, jag fick snabbt reda på anledningen till denna utstyrsel.

the magpies.

"Magpies attack during spring, usually in spring time (Aug-Nov) during their breading time. Most of the attacks are against actual predators like cats and large birds but they will also defend their terrority against cyclists too."







JO TACK. Jag märkte det.


På väg hem från jobbet igår skulle jag ha haft sugrör i hjälmen! Trampade nerför en backe och kände plötsligt en duns i bakhuvudet, som fick hela mig att vingla till. Styrde förvirrat upp cykeln och vände mig om. Mitt på gatan låg en svart, elak skata som fick mig att tänka på filmen "Fåglarna". Han verkade vara betydligt mer förvirrad än jag. Stackarn fick nog hjärnskakning. Hoppas han fick riktigt ont. Riktigt länge.

Så har jag upplevt en magpie-attack också! Mycket ska man vara med om.

På jobbet

Hur mår ni alla där hemma?

Vår internetleverantör håller på med någon slags uppdatering som gör att det knappt går att gå online alls hemma i huset. Så jag passar på att skriva ett litet snabbt inlägg på jobbet istället!

Jag har det bra och kommer in i vardagen mer och mer. Jag börjar känna mig hemma både i huset, på jobbet och på gymmet! Ska visa er bilder av allt detta så snart det finns tid och internetuppkoppling.

Det har varit lugnt på jobbet den här veckan. Sven-Olof och Carl är iväg på resande fot, och min mentor börjar sitt jobb här på måndag nästa vecka. Blir kul när det blir lite fart och fläkt igen! Men jag har fått höra att man ska passa på att njuta av de lugna dagarna, för rätt som det är händer allt på samma gång.

Igår bakade min roomie, Greg (som förövrigt är en grym kock) vad han kallade "cheesecake". Det visade sig vara något som nästan liknade Smålänsk ostkaka! Konstigt.

Nu ska jag återgå. Ta hand om er!

Det här med isolering

"But Signe, you can´t complain about the cold weather, you´re from Sweden! You should be used to so much worse!"

Ja, jag är från Sverige. Ja, vi har betydligt kallare väder där än vad Canberra någonsin kommer uppleva. MEN - the big difference:

Vi har värme i våra hus!

Jag är van att pälsa på mig när jag är ute. Om jag fryser brukar jag kunna längta efter hur jag ska krypa upp i soffan med en kopp te och värma mig, så fort jag kommit hem. Jag är inte van vid att gå runt med tredubbla sockor inomhus och fortfarande vara kall om fötterna. Jag är inte van vid att sova med två filtar och ett duntäcke, och fortfarande darra lite smått. Jag är inte van vid att dra mig för att läsa en bok innan jag somnar, eftersom jag inte vill ta ut händerna utanför täcket.

Jag har nog aldrig längtat efter den riktiga vårvärmen så mycket som nu! Jag har dock heller aldrig uppskattat värmen till så hög grad som jag gör idag. En varm dusch gör en hel dag. Att gå och träna känns lyxigt, man blir ju varm och svettig!

Det är helt tydligt att vi blir bra på det som är mest nödvändigt för oss att bli bra på. Vi svenskar är bra på att isolera och värma upp hus. Australienarna är bra på aircondition. Den tryckande luft som ofta uppkommer på gym i Sverige, lyser här med sin frånvaro.

Kanske att vi skulle försöka att lära oss av varandra?

Känguru!

Fredag. Försvarsattachén Karl har bjudit hem oss på lunch. Åker upp fyra trappor, går direkt ut från hissen, in i vad jag skulle kalla definitionen av en våning med en hel vägg täckt av glasfönster, med en otrolig utsikt. Taube i bakgrunden, ett mjukt sken från lampan som skiner över läsfåtöljen där alla de hundratals böcker som är uppradade längs ena väggen bara väntar på att få läsas. Här kan jag bo.

En buffé stod uppradad med allt en svensk kan önska sig; köttbullar, potatisgratäng, sill, knäckebröd osv osv. Mätta och glada åkte vi därifrån ett par timmar senare. I bilen var jag, Sven-Olof och hans sekreterare Ellen.

Sven-Olof:
"Signe, har du sett några kängurur än då?"

Jag:
"Nej, det har jag faktiskt inte."

Sven-Olof:
"Va? Nej, Ellen då får vi nog åka en liten omväg."

Tio minuter senare. Regnet slår envist mot rutan. Ellen stannar bilen. Sven-Olof säger: "Kom!" och går ut från bilen. Jag följer efter, med mobilen i högsta hugg.

Nu: Lugn fredag och massa välbehövlig sömn. Imorgon blir det träning, massa fix samt party med the interns!

De första dagarna på ambassaden

Nu börjar jag faktiskt känna mig som en tänkande människa igen! Jetlagen slog till lagom när mitt internship på Sveriges ambassad skulle börja. Natten till i måndags somnade jag 04.00 och skulle gå upp 06.00... Även natten efter det var ett evigt vridaochvändapåsig hela natten. Men sömnen till idag blev nog i alla fall sex timmar! Det tar sig.

Alla på ambassaden är snälla och välkomnande. Ambassadören, Sven-Olof, är superhärlig och väldigt mån om att jag ska ha det bra. Det är häftigt vad små saker kan skapa en bra stämning, som att han tittar förbi då och då och frågar hur jag har det, kommer på saker han ska visa mig hela tiden, och alltid har dörren öppen för frågor och diskussioner. Förste ambassadssekreteraren, Lennart, som ska vara min mentor, kommer inte förrän om ett par veckor. Det ska på ett sätt bli skönt när han kommer, så att det blir mer självklart vem jag i första hand vänder mig till med frågor.

Ambassaden i Canberra är en av de mindre, det är bara fyra utsända, plus några lokalanställda. Det positiva med det är att alla är delaktiga hela tiden, och jag kommer att få en bred insyn i arbetet.

Igår anordnades ett event på ambassaden, där några olika svenska företag var på plats för att lyssna på och diskutera med tre representanter från försvarsdepartementet i Australien. Syftet var att företagen skulle få en bredare förståelse för kommande behov vad gäller utrustning, maskiner etc. Jag var med och hjälpte till, samt satt med och lyssnade på alla presentationer och diskussioner. Det var intressant att vara med, men jag kan ju inte påstå att jag hängde med särskilt bra i samtalen, de använder otroligt mycket förkortningar och slanguttryck.

Efter tre timmars lyssnande kom Sven-Olof fram till mig med allvarlig min. "Jaha, Signe. Skriver du en sammanfattning på några sidor med vad du tyckte var det viktigaste som kom fram i den här diskussionen?"
Mitt hjärta hann slå ett dubbelslag innan jag såg ett leende smyga sig fram i hans mungipa. "HAHA, jag bara skojar! Jag förstod själv inte ens hälften!"

Puh.

Anyway, som ni förstår trivs jag hittills väldigt bra och jag har en känsla av att detta blir ett mycket givande halvår!

Söndag

Fem dagar in Aussie

Det har redan gått fem dagar sedan jag landade i Sidney. Tiden går fort! Jag har hunnit med massor dessa dagar, bland annat badat bastu på den finska ambassaden, träffat massa härliga europeiska praktikanter, ätit på en malaysisk restaurang, lyssnat på två kompisar till en av mina roomies som spelade på en pub, samt ätit på en kinesiskt restaurang med Julie, den danska praktikanten och en svensk tjej som har varit praktikant tidigare. Jag har även hunnit bestiga Black Mountain och avverkat ett par olika tvåtimmarspromenader som faktiskt har fått mig att känna att jag snart börjar få grepp om den här staden!

Idag tog jag faktiskt en lång promenad och spanade lite på den Svenska Ambassaden, så nu vet jag vart den ligger. 

Jag har haft svårt att sova de sista dagarna, jetlagen gör sig försiktigt påmind. Fick tvinga upp ögonen klockan 9.30 i morse, kände att jag inte kunde sova längre om jag ska klara av morgondagen. Så förhoppningsvis är jag så trött att jag somnar ikväll! 

Utsikt från Black Mountain Tower

Pubspelande

Nu längtar jag bara efter att få sova, men måste hålla mig vaken några timmar till... Ska bara chilla och ladda inför morgondagen!

Puss

Bland koalor och diplomater

Här kommer den!
Bloggen där en vardag bland koalor och diplomater ska beskrivas, där kulturkrockar ska redas ut och bilder som ska göra er avundsjuka ska publiceras.

Fem månaders praktik på Sveriges Ambassad i Canberra, I am ready!