Fredag. Försvarsattachén Karl har bjudit hem oss på lunch. Åker upp fyra trappor, går direkt ut från hissen, in i vad jag skulle kalla definitionen av en våning med en hel vägg täckt av glasfönster, med en otrolig utsikt. Taube i bakgrunden, ett mjukt sken från lampan som skiner över läsfåtöljen där alla de hundratals böcker som är uppradade längs ena väggen bara väntar på att få läsas. Här kan jag bo.
En buffé stod uppradad med allt en svensk kan önska sig; köttbullar, potatisgratäng, sill, knäckebröd osv osv. Mätta och glada åkte vi därifrån ett par timmar senare. I bilen var jag, Sven-Olof och hans sekreterare Ellen.
Sven-Olof:
"Signe, har du sett några kängurur än då?"
Jag:
"Nej, det har jag faktiskt inte."
Sven-Olof:
"Va? Nej, Ellen då får vi nog åka en liten omväg."
Tio minuter senare. Regnet slår envist mot rutan. Ellen stannar bilen. Sven-Olof säger: "Kom!" och går ut från bilen. Jag följer efter, med mobilen i högsta hugg.
Nu: Lugn fredag och massa välbehövlig sömn. Imorgon blir det träning, massa fix samt party med the interns!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar