Nya Zeeland del 1

Jag satt här i hettan (varmt inne, varmt ute...) och tänkte att jag borde passa på att sätta mig och skriva ner alla fina minnen från min resa till Nya Zeeland som jag kom tillbaka från igår. Det är trots allt söndag, en typisk dag för sådana aktiviteter. Och då tänkte jag att jag ju lika gärna kan göra det här på bloggen, så att ni också kan läsa! Bra va?

Varning för långt inlägg dock. Men jag tänker att kanske mamma orkar ta sig igenom allt i alla fall? Till er andra kan jag göra en kort sammanfattning, så att ni kan få en liten känsla för vad jag upplevt.

• 10 dagars roadtrip med ett gäng härliga tjejer 
• FANTASTISK natur och utsikt som inte går att beskriva med ord
• Hike i underbar miljö
• Tur på glaciär
• SKYDIVE!!
• River rafting

Nej, det behövs helt klart fler ord och inte minst bilder för att kunna förmedla min känsla någotsånär. Here it comes.

För att ni ska ha lättare att hänga med på vart vi egentligen höll hus kommer här en karta på den södra ön av Nya Zeeland, som vi alltså roadtripade runt.

Jag landar i Christchurch på torsdagseftermiddagen. På flygplatsen väntar en trött Annika som hade flugit lite längre än mig (från Sverige). Vi tar en buss in till staden och checkar in på hostelet. Medan Annika vilar upp sig lite tar jag en promenad i staden som jag måste säga har en stor sorgsenhet över sig efter jordbävningen förra året, som förstörde stora delar av staden. Hela centrumet är i princip helt avspärrat och en enda stor byggarbetsplats. 

Efter en god natts sömn och resans godaste frukost (nybakt bröd som hostelet bjöd på!) börjar vi vår resa norrut. Klara, Ksenia och Louisa anlände under natten och tillslut är vi fem tjejer inklämda i en gammal hyrbil som kör ut från staden. Det tar dock inte lång tid innan spänning i vardagen blir till verklighet. Jag sitter vid ratten, har precis svängt till höger i en korsning när jag hör upphetsade röster från baksätet.

"The police is behind us!!" 

En blick i backspegeln och jag ser en polisbil med blinkande sirener markera att jag ska stanna, på ett sätt som tyvärr inte går att misstolka.

Fuck. Fuck. Fuck. Mina tankar snurrar snabbt i huvudet. Hur fort körde jag? Vad är hastighetsbegränsningen? 

Jag ser framför mig hur hela min reskassa försvinner ut i luften på ett kick. 

Jag kör försiktigt in till kanten och vevar ner rutan. Mannen i uniform närmar sig och mitt hjärta dunkar.  

Några minuter senare kör vi vidare, lättade och glada! Det visade sig att den snälla polisen hade sett att jag i korsningen inte hade kört över de streckade linjerna som jag trodde  att man inte skulle korsa, men som i NZ tydligen är som en extra fil där man kan köra inför en sväng... Han ville helt enkelt bara hjälpa till, jag hade inte gjort något olagligt eller så, utan bara tagit ut svängen onödigt mycket. PHU. Snäll polis!

Vi körde vidare norrut för att efter några timmar slå oss till ro i den vackra lilla staden Kaikoura (det är nu ni ska scrolla upp och kolla på kartan!). Efter en välbehövd lunch gick vi ut på en liten vandring längs kusten. Efter en stund insåg vi att molnen som när vi kom täckte himlen dolde en fantastisk utsikt som visade sig mer och mer allteftersom tiden gick. När vi vaknade på morgonen efter var det helt klar utsikt och bergen glänste stolt i horisonten.

Dagen efter körde vi upp till Picton. Jag, Ksenia och Annika fortsatte en bit längs en liten väg för en eftermiddagsvandring längs en slinga vi hade hört talas om. Det var väldigt fint och annorlunda natur, stundtals nästan som regnskog, även om det var regn i luften och väldigt disigt.

Väl tillbaka på hostelet satt det perfekt med ett glas vin i badtunnan!

Morgonen efter har det redan blivit söndag och vi kör till Nelson tidigt för att hinna till en marknad som visade bestå av något som liknade en garageloppis med trasiga böcker och fula kläder.. Vi ägnade istället ett par timmar åt att strosa runt i staden (och bland annat leta rätt på ett svensk café - som var stängt...) innan vi fortsätta västerut till Motueka. Där tillbringade vi natten för att dagen efter åka till nationalparken Abel Tasman där vi tog en vattentaxi upp längs kusten. Vi blev avsläppta ungefär fyra timmars promenad från bilen, vilket blev en härlig hike med fantastisk utsikt.

Nej, nu måste jag packa lite, rapporten om resten av resan kommer senare!